Flera långlivade och svårnedbrytbara ämnen har visats kunna påverka de reproduktiva hormonsystemet hos kvinnor, så även PFAS. En ökad risk för endometrios har visats i några studier.
Vi har undersökt om kvinnor från Ronneby, som bott i område med förorenat dricksvatten, har haft en ökad risk för gynekologiska sjukdomar. Vi fann inte någon ökad risk för endometrios och inte heller någon tydlig riskökning för myom (muskelknutor) i livmodern. Däremot fanns en ökad förekomst av polycystiskt ovariesyndrom – vilket tidigare har rapporterats i samband med PFAS-exponering.
Resultaten har ännu inte publicerats i en vetenskaplig tidskrift och därigenom inte genomgått en vetenskaplig granskning
Resultat från studien har presenterats vid en vetenskaplig konferens, och ett abstract finns här: Abstract ISEE2020 PCOS.
Genom att använda data från bland annat Medicinska födelseregistret har man sett att kvinnor i Ronneby som blivit exponerade för PFAS inte har någon ökad risk för att drabbas av havandeskapsförgiftning under graviditet.
Med start i juni 2014, ett halvår efter det att exponeringen för PFAS i dricksvattnet från Brantafors upphörde, har 107 personer regelbundet lämnat prover, fram till 2019 vid 11 tillfällen.
Den första analysen visade att halterna av PFOA i genomsnitt hade halverats efter 2,7 år, och halterna av PFOS efter 3,4 år. Längst tid tog det för PFHxS i genomsnitt 5,3 år.
Det fanns dock en betydande variation mellan individerna. Kvinnor utsöndrar mer PFAS än män genom menstruationer, förlossning och amning, men det är inte den enda förklaringen till de påtagliga skillnaderna. Vi undersöker därför hur andra faktorer (ålder, BMI, njurfunktion) påverkar utsöndringen av en rad olika PFAS-ämnen med varierande kemisk struktur och om utsöndringshastigheten förändras över tiden.
I fortsatta studier ska vi undersöka betydelsen av utsöndring via njurarna (urinprover) och magtarmkanalen (avföringsprover) för att få en bättre förståelse för hur PFAS lämnar kroppen.
Vetenskaplig publikation (Li et al 2018) finns HÄR
De första blodproverna i Ronneby togs ett halvår efter avslutad exponering. I en ny undersökning bland flygplatsanställda i Arvidsjaur, som druckit PFAS-förorenat vatten på arbetet kunde vi följa utsöndringen även av PFAS-ämnen med kortare halveringstid under det första halvåret efter avslutad exponering.
Vetenskaplig publikation (Xu et al 2020) finns HÄR
Ett samband mellan exponering för PFAS och förhöjda halter av blodfetter, särskilt kolesterol, har iakttagits i ett flertal epidemiologiska studier, främst i allmänbefolkning med bakgrundsexponering. Det var därför angeläget att undersöka situationen i Ronneby, där många har haft långt högre PFAS-exponering via dricksvatten.
1815 personer i åldern 20-60 år som deltog i den öppna provtagningen i Ronneby 2014-16 samt 130 personer från Karlshamn (kontrollområde utan PFAS-förorenat dricksvatten) ingick i studien. Vi fann en samvariation mellan PFAS halter och totalhalten av kolesterol samt LDL (det ”onda” kolesterolet). Ronnebygruppen hade i genomsnitt 7–9% högre kolesterol- och LDLhalter, jämfört med Karlshamsgruppen.
Den vetenskapliga studien, publicerad 2020, kan läsas HÄR
Nu har vi startat en ny studie som kommer att studera språkutveckling hos pojkar och flickor i Ronneby. Syftet är att studera sambandet mellan PFAS exponering och språkutvecklingsäger logopederna Carmela Miniscalco och Charlotte Stübner som genomför projektet. Flera av er tillfrågade har redan tackat ja till deltagande i studien, men fortsatt rekrytering pågår.
Denna forskning bedrivs i samarbete mellan Lunds universitet och Göteborgs universitet. Ansvarig forskare är Carmela Miniscalco, adjungerad professor, leg logoped, Gillbergcentrum, Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Göteborgs universitet. Medansvariga forskare är Kristina Jakobsson, professor, School of Public Health and Community Medicine, Göteborgs universitet. Docent Christel Nielsen, Avdelningen för Arbets- och Miljömedicin vid Lunds Universitet.
Logoped och doktorand som genomför projektet är Charlotte Stübner, leg logoped, Gillbergcentrum, Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Göteborgs universitet.
Vad handlar projektet om?
Exponering för hormonstörande ämnen som t ex PFAS under fostertid och tidiga barnaår misstänks kunna påverka den växande hjärnan. Enstaka befolkningsstudier har undersökt sambandet mellan PFAS-exponering i barndomen och effekter på uppmärksamhet, beteende, motorik, inlärning, kognition och milstolpar i barnets utveckling. Sammanfattningsvis visar dessa studier ingen negativ effekt. Syftet med vårt projekt är att studera om PFAS-exponering påverkar språkutvecklingen hos barn och vi vänder oss till er i Ronneby och Karlshamn.
Tidig upptäckt av språkstörningar
Idag vet man att ju tidigare man upptäcker barns behov av stödjande insatser desto bättre förutsättningar skapar man för det framåt i livet. Man vet också att språkutveckling är en känslig markör för barnhjärnans generella utveckling och att språkliga svårigheter ibland kan vara förenat med andra förseningar i barnets utveckling, t.ex. motorisk utveckling. Hittills finns det inte mycket kunskap om detta.
Vill ni veta mer kontakta gärna logoped Charlotte Stübner Mobil: 0721-51 40 70 charlotte.stubner@gu.se
Carmela Miniscalco adjungerad professor leg logoped
Det finns misstankar om att PFAS, som hamnat i mag-tarmkanalen, skulle kunna påverka tarmslemhinnan och i förlängningen kunna bidra till att en inflammatorisk tarmsjukdom utvecklas.
För att undersöka om PFAS-förorenat dricksvatten har lett till en ökad förekomst av inflammatoriska tarmsjukdomar i Ronneby genomfördes en stor registerstudie, som inkluderade över 63 000 personer, som någon gång varit folkbokförda i kommunen under perioden 1980–2013. Uppgifter om diagnoser av inflammatoriska tarmsjukdomar (ulcerös kolit, Crohns sjukdom och ospecificerad kolit) hämtades från det nationella patientregistret
För att undersöka om det finns ett samband mellan PFAS-exponering och inflammation i tarmslemhinnan undersöktes förekomst av markörerna calprotectin (som ofta används vid diagnos av inflammatorisk tarmsjukdom) och zonulin (mest använd inom forskning) i avföring bland 189 personer.
Den samlade bedömningen av undersökningarna är att vi inte fann ett orsakssamband mellan exponering för PFAS i dricksvattnet och en ökad risk för inflammatorisk tarmsjukdom.
PFAS-ämnen har misstänkts orsaka olika hälsoeffekter, däribland effekter på sköldkörteln. Det finns djurexperimentella studier som tydligt visat påverkan på sköldkörtelhormoner, men i epidemiologiska undersökningar där stora grupper människor har undersökts har däremot resultaten varit motsägelsefulla. Det finns endast ett fåtal studier som undersökt risker för sköldkörtelsjukdomar, och även i det fallet är resultaten svårtolkade.
Sköldkörtelsjukdom
Vi har följt drygt 63000 personer, som någon gång varit folkbokförda i Ronneby under perioden 1980-2013. Uppgifter om sjukdom p g a överfunktion (hyperthyreos) och underfunktion (hypothyreos) i sköldkörteln har hämtats från det nationella patientregistret och läkemedelsregistret. Bland dem som haft högst exponering för PFAS i dricksvattnet såg vi inte någon ökad risk för dessa sjukdomar, vare sig bland kvinnor eller bland män.
Relationen mellan halten av sköldkörtelhormoner och PFAS i serum har undersökts bland ca 3200 personer från Ronneby, och en jämförelsegrupp från Karlshamn. Den vetenskapliga rapporten har sänts in till en vetenskaplig tidskrift, men är ännu ej publicerad.
Ett abstract till en vetenskaplig konferens (ISEE 2018, Ottawa, Canada) finns HÄR
Kommentarer