Att man producerar för lite bröstmjölk är en av de främsta orsakerna till att man som mamma avslutar amningen tidigare än man hade önskat. Det finns studier som visar att PFAS kan försena utvecklingen av mjölkkörtlarna hos möss. Hos människor tycks det finnas ett samband mellan PFAS-nivån i blodet och en kortare amningsperiod, men hur påverkas amningen när PFAS-halterna är väldigt höga?
För att svara på detta har vi undersökt hur mammans förmåga att amma – både att få igång amningen och att sedan hålla igång den – påverkas av var hon har bott. Studien bygger på uppgifter från BVC för 2400 barn som föddes mellan 1999 och 2009. Vi kunde se att mammor som bott i området med förorenat dricksvatten verkade löpa större risk att inte få igång amningen. Förstföderskorna ammade dessutom en kortare period, men vi fann inget motsvarande samband hos flergångsföderskor.
Sammantaget tyder resultatet på att PFAS påverkat förmågan att amma. På forskningsfronten kommer vi nu att bena i orsakerna till detta genom att använda uppgifter som samlats/samlas in inom ramen för Mor-Barn-Studien.
Vill du läsa mer om amningsforskningen når du den vetenskapliga publikationen här: Forskningsstudie om amning i Ronneby